Min analys över fyra partier du bör kontemplera över innan du greppar en valsedel i september.

Vänsterpartist – extremt konservativ, gravt avundsjuk mot allt, djupt hat mot alla människor, vill införa 100 procent skatt på allt, en person som avskyr livet och hoppas på en snar död. Ler aldrig, precis som en kroniskt sjuk. Hatar rika och människor som lyckats i livet. Fattigdom och elände är ett ideal.

Miljöpartist – troende, men vet egentligen inte riktig på vad de ska tro. Avskyr människor bara för att de är människor, vill egentligen utrota alla andra bara för att de lever på planeten. Tycker att livet är som bäst då alla har det som sämst. Trivs bäst då det är som sämst. Egentligen tror allihopa att de är närmare Gud än vad Jesus var och just därför är de så ensamma.

Socialdemokrat – överlägsen attityd, toppstyrd, lyssnar inte på andra, tondöv eller snarare helt döv. Tål inte kritik eftersom det aldrig funnits en anledning till det, då partiet alltid har haft rätt i 100 år. Att finnas är mottot, för att vi finns, alltså makt och endast makt. Har aldrig lyckats skaka av sig betonghäcken. Tröghet och långsamhet eller snarare ”vi får se” är devisen.

Centerpartist – åker in till stan för att kolla läget, åker ut på landet för att kolla läget, är ständigt på resa däremellan men stannar aldrig någonstans. Saknar en kompass och hittar aldrig hem. Hissar segel varje dag och seglar efter vart vinden blåser. Och båten den far hit och den far dit och det blåser i seglen men vem skotar hem?