Jag vet att det är Kristi Himmelfärdsdag i Sverige eller som en del ateister säger ”flygaredagen”. Hur tror ni det är i det katolska landet Portugal? Nä, de har ingen aning om denna högtid alls.

Jag kan kommentera detta med religiositet och skillnader mellan lutheransk och katolsk. Vem är bäst? Jag träffade en gång en katolsk präst i Stockholm och vi pratade om lära och tro. Han sade till mig:

– Men ni har fel, varför inte gå över till oss, vi har sanningen!

Jag hade ju inget bra svar då men det är så katolikerna ser på sin religion. Det är den rätta vägen och vi andra är på villovägar.

Men jag kan dock konstatera att religionen i vardagen i Portugal är extremt sval. Samtidigt vet jag att till skillnad från svenskar sitter den djupt rotad i ryggraden. Jag vet att när Johannes Paulus II var på besök i Lissabon för många år sedan så stannade staden. Alla gator var fyllda med hela Lissabons befolkning, jag har sett filmer på hur folk grät när han passerade i kortegen. Folk var som galna och påven gav en predikan på Belemnenses stadion eller om det var i katedralen (Sé de Lisboa) och det stod folk i massor som inte kom in. Rättelse: det var påven Benedictus XVI (tysken, tråkmånsen, han som drog sig ur) som senast besökte Lissabon, Johannes var i staden 1982 men nästa år ska påve Franciskus besöka Fátima, landets mest heliga plats. Då blir det liv och uppståndelse vill jag lova.

Vad hände egentligen i Fátima?

När det gäller så… då är portugiserna katolska portugiser!

Jovisst jag kan hålla med om att katolicismen är det ursprungliga men vi läser väl samma bok och främst av allt evangelierna, ja ni vet, Apostlagärningarna, breven hit och dit och Uppenbarelseboken.

Men vad är då tro? Vilken tro är ”bäst”? Är den protestantiska suverän, alltså en förfinad katolicism som man krigade för och emot på 1600-talet. Vad krigade de för och emot? Var det påvens sak i Vatikanen, det fanns för övrigt inget som kallades Italien och ännu mindre en stat som var skyddad som Vatikanen. Vad krigade de för?

Jag kan som ohistoriker för första gången någonsin förklara: det ingen som vet vad det så kallade 30-åriga kriget gick ut på – ingenting! På sätt och vis krigades det på den tiden för att kriga, skövla, våldta och härja för ingenting. Varför var Gustav II Adolf där han var och svenskarna med legoknektar från de tyska furstendömena, Belgien, Nederländerna med i plundringstågen, ja sedan kom idioten Karl XII och for fram, ja ner i Turkiet (Osmanska riket då) var han i fem år, varför då? Ja i Bender gömde han sig, idag Moldavien. Vi har verkligen haft dårar till kungar men sedan kom Gustav III, ja honom sköt man ju, adeln, den mest folkkära konung vi haft.

Vad hände med Anckarström, efter han fått schavottera och piskas på Riddarhustorget samt Nytorget på Södermalm fördes han så småningom till galgbacken på Hammarbyhöjden, bödeln högg först av den högra handen, han hade ju hållit pistolen med den. Sedan var det slut, halshugg, 1792, kungamördaren blev 29 år. De fega adelsmännen i konspirationen mot kungen vände ryggen mot Anckarström, ja redan på operan låtsades de inte känna honom, det är klarlagt att planerna smiddes på Solna gård, en byggnad som fortfarande står kvar, en ganska oansenlig byggnad bland all buskage som döljer den.

Men det intressanta är att operans alla dörrar stängdes, ingen kom ut! Varför gick det så snabbt? Jo Gustaf hade sedan flera år inrättat 2:a livgardet (som ett skydd mot 1:a livgardet) som sitt eget och det var trogna kungen och vaktade utanför. 1:a livgardet var trogen adeln och detta går i viss mån att likna med Tyskland under 1920-1930-tal med SA och SS.

Någon större sorgeskara har aldrig någonsin kantat Stockholms gator, allt var svart och det var framför allt så kallat vanligt folk som sörjde sin käre konung, Gustaf III begravning arrangerades vid dubbla arrangemang, dels att han fördes till Riddarholmskyrkan från slottet men han gravfästes inte samma dag, men hur som helst folket älskade sin kung och hatade adeln 1792. Kanske, fanns det en revolution i luften? Men vem visste då?

Där låg ett skimmer över Gustafs dagar, skrev värmlänningen, skalden, biskopen och den så småningom sinnessjuke Esaias Tegnér.

Han, konungen kan heta både Gustav och Gustaf, det är bara att välja.